Är du banktjänsteman och undrar vilka bindande avtal du får ingå åt bankens vägnar? Då är Nordbanksfallet ett viktigt rättsfall för dig att hålla koll på.

banktjänsteman

Vad finns det för olika typer av fullmakter?

Ställningsfullmakt

Med ställningsfullmakt menas att någon intar en yttre ställning, varmed brukar förbindas viss fullmakt att företräda någon. Tolkningen av ställningens innebörd motsvarar vad som enligt lag eller sedvänja anses vara förbundet med ställningar av ifrågavarande art. Ställningsfullmakt finns lagfäst i 10 § avtalslagen.  Man får alltså fullmakt genom anställning. Behörigheten grundas på lag och sedvänja. Det finns inget formkrav på anställningsavtal.

Toleransfullmakt

Toleransfullmakt innebär att huvudmannen tolererar något som egentligen inte får göras enligt ställningsfullmakten. Huvudmannen kan ju retihabera fullmäktigens handling i efterhand.  Om detta sker ofta skapas ett intryck att fullmäktigen får göra såhär och då uppstår en befogad fullmakt.

Kombinationsfullmakt

Det är inte en upprepad handling av samma slag som skapar en fullmakt (toleransfullmakt) utan det är en kombination av olika omständighet som skapar fullmakten.

Tillitsfullmakt

Är en särskild variant av tolerans – och kombinationsfullmakter. Man tittar på hur har företaget har organiserat sig och vad tredje man typiskt sätt tror när den interagerar med bolaget om vad den anställde får ingå för avtal. om tredje man har fog att tro att behörighet hos den fullmäktige finns så blir avtalet giltig.

Nordbanksfallet

Ett viktigt rättsfall på området är NJA 2002 s. 244 som kallas Nordbanksfallet.

Det som hade hänt var att en person med initialerna J-E.M hade sålt vid två olika tillfällen sålt sina aktier i ett bolag till ett annat bolag. Vid samma tidpunkt som försäljningarna så utfärdade banktjänstemannen R.A två on-demand garantier på 32 miljoner och 18 miljoner kronor till förmån för J-EM. R.A var då vice kontorschef samt föreståndare för företagsavdelningen på ett av bankens kontor.

LÄS MER OM AKTIEBOLAGSLAGEN – TRYCK HÄR

LÄS MER OM BOLAGSRÄTT – TRYCK HÄR

Skriftlig anmodan

Av garantierna följde att banken var skyldig att till JlE.M utge de beloppen det var fråga om på första skriftliga anmodan. Det som gör en on-demand garanti så speciellt är att den inte är accessorisk till huvudförpliktelsen och det innebär alltså att åtagandet är oberoende av huruvida huvudförpliktelsen är giltig eller inte. Banktjänstemannen var inte firmatecknare men däremot så var han delegat och enligt bankens kreditinstruktion som även gällde bankgarantier så fick han endast bevilja krediter ‘upp till 100 000 kronor utan att kräva någon säkerhet och 500 000 kronor med säkerhet. I det här fallet hade kontoret där garantierna beviljades en omsättning på ungefär 250 miljoner kronor per år.

Inte behörighet

Efter ett tag anmodade banken att utge garantiernas belopp så gick banken inte med på det utan menade på att R.A inte hade behörighet att utfärda on-demand garantierna, att J-E.M inte hade varit i god tro avseende det faktumet att R.A saknade behörighet, att J-EM aldrig hade fått garantihandlingarna i original, eller att garantihandlingarna i vart fall hade återlämnats samt makulerats av R.A. Vidare hävdade banken att garantierna endast hade till syfte att säkerställa köpeskillingen i aktieöverlåtelseavtalen och då  aktieöverlåtelseavtalen  blev ersatta av andra avtal så betydde det att banken inte längre var bunden av garantierna.

Ställningsfullmakt

J-EM hävdade i sin tur dels att banktjänstemannen var behörig att utfärda garantierna och att dennes behörighet grundade sig på ställningsfullmakt, vidare så hävdade han att han inte hade möjlighet att kontrollera att R.A var behörig och att han inte heller hade någon skyldighet att kontrollera R.A:s behörighet och att för det fallet R.A inte skulle anses vara behörig så har han varit i god tro avseende R.A:s behörighet.

Högsta domstolens bedömning

Frågan i målet var om R.A hade behörighet att utfärda on-demand garantierna på grund av ställningsfullmakt.

Högsta domstolen hänvisade till två avgöranden, NJA 2001 s, 191 del I samt NJA 2001 s. 191 del II. I båda avgörandena angav svenska bankföreningen ett yttrande vari det framgick att en kund på en bank har ett skyddsintresse då kunden ska kunna lita på de besked som kommer från de anställda på banken. Dock i de fall där det finns skäl för kunden att känna sig väldigt osäker på om banktjänstemannen är behörig eller handlar i strid med sin befogenhet så borde en bankkund vara skyldig att kontrollera om det är så att de formella förutsättningarna för att ingå avtal är uppfyllda.

Bankföreningen hävdade banktjänstemannen behörig

Bankföreningen kom i båda fallen fram till att banktjänstemannen var behörig på grund av ställningsfullmakt.  Högsta domstolen nådde samma slutsats som bankföreningen. Högsta domstolen konstaterade att det nya yttrandet som bankföreningen angav i målet inte visade på att det vid den aktuella tidpunkten var branschpraxis att en banktjänsteman i samma ställning som R.A hade behörighet att utfärda den här typen av garantier. Detta hänger ihop med att de skäl som Bankföreningen anförde i sina yttranden i NJA 2001 s. 191 del I och II för att en banktjänsteman skulle anses ha i behörighet i de flesta fall i förhållande till kunderna inte gör sig gällande i samma utsträckning när det är fråga om en tredje man, J-E.M i det här fallet som har ett avtalsförhållande med någon som är kund på banken och därmed inte har någon kontakt med banken.

Bankgarantier

Vidare kan det noteras att bankgarantierna var på avsevärda belopp, det vill säga totalt 5o miljoner kronor, om man jämför med vad kontoret omsatte per år vilket var 250 miljoner kronor. Därmed konstaterade Högsta domstolen att R.A inte hade behörighet på grund av ställningsfullmakt att utfärda garantierna.

Fredrik Jörgensen

Jurist Fredrik Jörgensen

[email protected]
070-7756334
08-55766324

Kontakta Rättsakutens jurister!