Enligt statens skadeståndsansvar i 3 kap. 2 § i skadeståndslagen och enligt den europeiska konventionen tas fortfarande miljömässiga sanktionsavgifter ut trots otillräckliga anklagelser om ansvarsvillkoren.

Statens skadeståndsansvar, Statens skadeståndsansvar | NJA 2013 s. 842, Rättsakuten

Göta hovrätt

Företaget Kezban förde talan mot staten genom Justitiekanslern, som härrör av hovrättens dom.

Bakgrund

År 2007 sålde företaget Kezban AB två typer av juice varav båda dryckerna förpackas i metallburkar. Innehållet består av koncentrerad fruktjuice med vatten. Enligt innehållsförteckningen på burkarna är huvudingredienserna vatten och socker, medan minst 20 % består av juice och fruktbitar.

Den 12 december 2007 genomförde en tjänsteman från Jordbruksverket en oanmäld inspektion av butiken. I inspektionsrapporten märktes att två typer av metallburkprodukter hittades i butiken som inte ingick i något godkänt retursystemet. Det finns totalt 177 burkar av detta slag i denna butik. Med stöd av 30 kap. MB (miljöbalken) samt 1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter samt tillhörande bilaga, beslutade Jordbruksverket den 28 januari 2008 att företaget Kezban skulle betala en miljösanktionsavgift på 5 000 kronor.

Företaget överklagade Jordbruksverkets beslut till Växjö tingsrätt, miljödomstolen.

I överklagandet uppgav företaget att vid leveransen av juicen hade leverantören informerat om att drycken hade tillräckligt högt fruktinnehåll och därför fanns inget krav på retursystem.

Miljödomstolen delade Jordbruksverkets bedömning av att juicen skulle ingå i ett återvinningssystem och avslog därför överklagandet med en dom den 7 april 2008. Vidare anförde miljödomstolen bland annat att det åligger näringsidkaren att hålla sig informerad om ifall en speciell burk som säljs ska ingå i ett retursystem eller inte. Miljödomstolens dom vann laga kraft.

Företaget har krävt att staten är skyldig att betala bolaget 32 ​​655 SEK och ränta från den 4 januari 2011 i enlighet med 6 § i räntelagen. Av den totala förlusten är 7 655 kronor ren förmögenhetsskada och 25 000 kronor ideell skada.

Staten motsatte sig käromålet. Staten har bekräftat beräkningen av ren förmögenhetsskada och sättet att uträkna ränta som förvisso skälig.

Hovrätten har handlagt målet som första instans med stöd av 3 kap. 10 § skadeståndslagen och 2 kap. 2 § RB (rättegångsbalken)

Rättsliga grunder

Företagets angivna grunder för sina yrkanden:

Jordbruksverket har gjort sig skyldigt till fel eller försummelse vid myndighetsutövning genom att påföra bolaget miljösanktionsavgift. Felet var att verket inte beaktat att den juice som såldes av företaget var undantagen från kravet att ingå i ett retursystem med hänvisning till 10 § förordningen (2005:220) om retursystem av plastflaskor och metallburkar undantagna från kravet att ingå i ett retursystem.

Genom att fastställa verkets felaktiga beslut har även miljödomstolen gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid myndighetsutövning. I första hand görs det gällande den felaktiga tillämpning av lagen som beror på försummelse och i andra hand hävdas att tillämpningen av lagen är uppenbart felaktig. Därför är staten ersättningsskyldig för skadestånd mot företaget.

När företaget påfördes miljösanktionsavgift har även företaget rättigheter enligt artikel 7 i den europeiska konventionen gällande skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Detta eftersom straffet om miljösanktionsavgift har ålagts utan stöd i lag. Bristen på rättsligt stöd beror på att Jordbruksverket och miljödomstolen har ignorerat eller underlåtit att tillämpa undantaget för fruktjuice i 10 § i lagen, men även att tillämpningen av sanktionsklausulen vara förutsägbar med hänsyn till ordalydelsen.

Den rena förmögenhetsförlusten avser miljösanktionsavgiften på 5 000 kronor och försäljningspriset på burkarna på 2 655 kronor.

Statens angivna grunder för sitt bestridande:

Det har inte förekommit fel eller vårdslöshet från Jordbruksverket eller miljödomstolens utövning i detta fall. Jordbruksverket och miljödomstolen har bedömt om undantaget för burkar som en del av retursystemet gäller. Dessa bedömningar är korrekta och därför uppenbarligen inte felaktiga. Eftersom beslutet från Jordbruksverket inte vann laga kraft finns det inget orsakssamband mellan beslutet och företagets påstådda skada. Miljödomstolen nämnde undantagsklausulen och har därför inte ignorerat den.

Utövandet av Jordbruksverket och miljödomstolens befogenheter tyder inte heller på att företaget ålades utan rättsligt stöd. Kraven på tydlighet och förutsägbarhet måste tillämpas rimligt, och det är oundvikligt att vissa straffrättsliga bestämmelser innehåller mer allmänna beskrivningar. Detta kan inte anses strida mot Europakonventionen.

Genom att inte utnyttja möjligheten att överklaga miljödomstolens beslut har företaget brustit i sin skyldighet att begränsa skadeståndet, eller varit medvållande. Om skadestånd kommer på tal bör den justeras, i första hand till noll, i andra hand till hälften. Ur Europakonventionens perspektiv använde företaget inte det rättsmedel som det svenska rättssystemet tillhandahåller, det vill säga möjligheten att överklaga miljödomstolens dom.

Företagets bevisning

Ägaren till företaget Kezban besökte en grossist och blev introducerade en ny typ av juice. Han gick med på att försöka sälja den i sin butik. Grossisten försäkrade honom om att juicen inte ingick i något retur- och pantsystem. Han fick tio kartonger och ställde in de nya juicerna som var tydligt synliga i butiken. Strax därefter besökte en inspektör från Jordbruksverket butiken. Inspektören ställde frågor om juicen och var det hade köpts in ifrån. Butiksägaren kontaktade genast grossisten och slutade sedan sälja dessa juicer.

Hovrättens domskäl

Företagets talan mot statlig ersättning baseras delvis på att fel har förekommit eller försummelse vid utövandet av myndigheten i enlighet med reglerna i 3 kap. 2 § i skadeståndslagen samt dels att företagets rättigheter enligt protokoll 7 i Europeiska konventionen har kränkts. Enligt företaget Kezban har både Jordbruksverket och miljödomstolen skyldiga till felaktigheter eller försummelser vid myndighetsutövandet som regleras i 3 kap. 2 § skadeståndslagen gällande skadeståndsansvar.

Överlåtelseförbud

Företaget hävdar att juicedryckerna omfattar undantaget i paragrafens andra stycke, men att företaget främst hävdar att miljödomstolen ignorerade undantagsklausulen eftersom det inte nämndes i domskälen. Dessutom hävdade företaget att miljödomstolen, genom att förbise undantagsbestämmelsen och därför undanröjdes beslutet från Jordbruksverket gällande miljösanktionsavgiften, har gjort ett tydligt fel i rättstillämpningen.

2 § skadeståndslagen krävs det att domstolen gjort sig skyldig till misstag i sin verksamhet, eller så är domstolens tillämpning av lagen uppenbarligen felaktig.

När det gäller företagets påstående att miljödomstolen ignorerar den aktuella undantagsbestämmelserna påpekade hovrätten att miljödomstolen tydligt har refererat till 10 § med rubriken ”DOMSKÄL”. Hovrätten ansåg inte heller att företaget hade bevisat att miljödomstolens tillämpning av lagen var uppenbart felaktig. Detta betyder dock inte att miljödomstolens tillämpning av lagen i det här ärendet som rör företaget uppenbarligen har varit felaktig.

Skadestånd på grund av brott mot artikel 7 i Europakonventionen

Företagets rätt att begära skadestånd för påstådda överträdelser mot artikel 7 i Europakonventionen bör prövas i enlighet med det som regleras i skadeståndslagen. Därför har företagets rättigheter enligt artikel 7 i Europakonventionen kränkts, och staten ska hållas ansvarig för den skada som orsakats av detta. Detta fall handlar om tolkningen av termen “medicinska produkter” som Cantoni förklarade vid EU-domstolen att Frankrike hade kränkt hans rättigheter enligt artikel 7 i Europakonventionen.

EU-domstolen påpekade i sin dom att när man använder lagstiftningstekniker med olika konceptuella klassificeringar brukar gråzoner förekomma. Förekomsten av tvivelaktiga gränsfall betyder inte att bestämmelsen strider mot artikel 7 i Europakonventionen och att en bestämmelse måste läsas i ljuset av de tolkande fall som fanns vid just den tidpunkten. EU-domstolen påpekade vidare att den franska domstolens tolkning av begreppet läkemedel har antagit rättspraxis. I Frankrike betyder det inte i sig att tillämpningen av förordningen är oförutsägbar och strider mot artikel 7 i Europakonventionen.

Sammantaget innebär den ståndpunkt som nu rapporterats av hovrätten att käromålet ska ogillas.

Hovrättens domslut

Käromålet ogillas

Högsta domstolen

Företaget Kezban överklagade och yrkade att Högsta domstolen skulle bifalla dess förda talan i hovrätten.

Staten bestred ändring.

Domskäl

Sammantaget bedömde Högsta domstolen att den rättighetskränkning som Kezban varit utsatt för knappast kräver kompensation för ideel skada för mer än vad som ligger i bekännelsen av kränkningen. I vilket fall som helst är det uppenbart att ytterligare kompensation att kräva 10 000 kronor eller mer för ideell skada är orimlig. Därför ska ingen ekonomisk ersättning för idell skada utgå.

Enligt 3 kap. 2 § i skadeståndslagen kompenseras för den ekonomiska skada som företaget drabbats av vilket gäller miljösanktionsavgiften om 5 000 kr och förlusten av försäljningsvärdet på burkarna om 2 655 kr. Enligt skadeståndslagen föreligger inte rätt till ersättning för ideell skada.

Kezbans rättigheter enligt den europeiska konventionen har kränkts. Genom ersättning för skadestånd enligt skadeståndslagen har företaget erhållit ersättning för de ekonomiska förlusterna som orsakats av skadan. Med den ersättningen erkändes också kränkningen och Kezban har med detta fått viss gottgörelse. I utredningen ges det inte stöd för att det finns tillräckliga motiv för ytterligare kompensation i form av ideellt skadestånd.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom i själva saken och förpliktar staten att till Kezban betala 7 655 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 4 januari 2011.

Läs mer