Hur ska man tolka ett avtal när det finns avvikande uppfattningar om avtalets innehåll? Nedan sker en redogörelse av dolusregeln och culparegeln.

Avtalets innehåll

Dolusregeln

En viktig regel när man tolkar avtal är dolusregeln. Dolusregeln grundar sig på vad som framkommer i andra stycket 6 § avtalslagen. Skulle den som har kommit med ett erbjudande att ingå avtal (anbudsgivaren) inse att den som har accepterat erbjudandet (acceptanten) lämnat en accept som denne tror överensstämmer med det som framgick av erbjudandet att ingå avtal (anbudet) när det i själva verket inte är på det viset, måste anbudsgivaren reklamera detta utan oskäligt uppehåll för att inte bli bunden av acceptantens tolkning av acceptens innehåll. Det är med andra ord i det här fallet fråga om ett undantag från vad som framgår i 6 § 1 st. avtalslagen. Av bestämmelsen framgår att en oren accept aldrig kan leda till ett bindande avtal, utan skall anses som ett nytt anbud.

Starkt stöd för Dolusregeln

Det finns starkt stöd för dolusregeln i rättspraxis. I rättsfallet NJA 1995 s. 247 konstaterade högsta domstolen (HD) exempelvis att fastighetssäljarna hade bättre rätt till ett markområde på de sålda fastigheterna än vad köparna hade, då köparna hade insett att säljarna avsåg att behålla detta markområde. Försäljarna hade muntligen förklarat för köparna vilka markområden som avsågs ingå i köpet och hade då inte nämnt det omstridda området. På så sätt tillämpades dolusregeln som ett undantag från det formkravet som gäller för fastighetsköp.

Mer skyddsvärd

Dolusregeln kan sägas innebära att den part som vetat om att motparten hade en avvikande uppfattning om avtalsinnehållet men låtit bli att påpeka detta inte är mer skyddsvärd än vad denne hade varit om han eller hon hade delat motpartens uppfattning om avtalets innehåll. Så länge man inte reklamerar motpartens misstag när man känner till detta blir avtalet bindande på samma sätt som om man hade varit av samma uppfattning som motparten.

Tolkas till nackdel

Om det är så att en part blir medveten om att motparten har en annan uppfattning av avtalets innehåll än vad han eller hon har så måste han eller hon meddela motparten detta. Även om det inte finns något i avtalstexten eller någon annan omständighet som ger stöd för motpartens uppfattning så tolkas ändå avtalet till nackdel för den som blev medveten om eller borde ha blivit medveten om att motparten hade uppfattat avtalets innehåll på ett annat sätt. Detta följer av en analog tolkning av  6 § 2 st. avtalslagen som behandlar oren accept.

Regeln i andra stycket

Regeln i andra stycket 6 § avtalslagen borde kunna tillämpas vidsträckt i de fall där man ska bedöma parternas vilja med ett avtal och på så sätt också bli analogt tillämplig på avtalsvillkor som inte omfattas av bestämmelsen. Ett exempel på en sådan situation är att det har skett ett missförstånd från anbudsgivarens sida avseende vad han eller hon erbjudit sin motpart eller det kan också vara så att det har skett ett missförstånd från acceptansens sida både avseende anbudets innehåll som den egna accepten.

 

Culparegeln

Det ställs vissa uppmärksamhetskrav på parter som ingår avtal med varandra. När man tolkar avtal så finns det även en särskild culparegel. Den innebär att ifall en part borde ha insett motpartens uppfattning om avtalet så utgör denna uppfattning avtalsinnehåll om den förstnämnda inte reklamerar. Vad gäller culparegeln gör man alltså en objektiv bedömning, till skillnad från dolusregeln där det görs en subjektiv tolkning av vad parten faktiskt insåg. Vad gäller culparegeln räcker det alltså att en part bort inse att motparten är av en annan uppfattning gällande avtalets innehåll, det vill säga med andra ord att det är tillräckligt att en part har skäl att misstänka att motparten har uppfattat avtalet på ett annat sätt. Det anses nämligen vårdslöst av en part att inte ställa frågor och klargöra saker som skulle kunna missuppfattas av motparten.

Rättsfall NJA 1976 s.217

Culparegeln behandlas i rättsfallet NJA 1976 s. 217 som handlade om ett köp av fastighet där det fanns en klausul där det framgick att köparen avstod från att göra några anspråk mot  säljaren om det skulle visa sig att det förelåg fel och brister i fastigheten. Frågan i målet var huruvida friskrivningen gällde endast icke besiktningsbara fel eller inte. Högsta domstolen konstaterade att det var uppenbart att en säljare av en äldre villa har ett påtagligt intresse av göra en friskrivning från ansvar  för alla möjliga brister och fel som kunde finnas i fastigheten och att säljaren hade haft som avsikt att erhålla en sådan oinskränkt friskrivning. Detta ansåg Högsta domstolen att köparen bort inse och friskrivningen tolkades alltså i enlighet med säljarens uppfattning.

Högsta domstolens bedömning

Ytterligare två rättsfall som visar på hur praxis betraktar culparegeln är NJA 1957 s. 69 och NJA 1986 s. 596. Frågan som Högsta domstolen hade att ta ställning till i NJA 1957 s. 69 var om ett avtal avseende en stormskadad skog på ett fäbodsskifte omfattade båda fäbosskiftena eller bara en av de. Högsta domstolen kom fram till att det inte var visat att säljaren var medveten om att köparen hade tolkat avtalet på ett annat sätt och att det med hänsyn till de omständigheterna som rådde vid tidpunkten för avtalets tillkomst inte kunde lägga säljaren till last att han inte la märke till att köparen hade tolkat avtalet på ett annat sätt, därmed så ansågs han inte vara ensam ansvarig till det blev ett missförstånd avseende avtalets innehåll. 

I NJA 1986 s. 596 var det fråga om att det hade uppstått en tvist mellan en konsument och ett företag. Tvisten grundade sig på ett köp av ett monteringsfärdigt hus. Försäljaren av huset verkade som nån slags mellanman mellan konsumenten och den ifrågavarande trävaruföretaget. Parterna var inte överens om om avtalet omfattat montering eller om monteringen skulle tillkomma utöver priset. Högsta domstolen kom fram till att om det är så att en försäljare fungerar som en mellanhand mellan konsumenten och företaget och har som uppdrag att vidarebefordra konsumentens anbud till företaget så är utgångspunkten att man överför det försäljaren var medveten om eller borde ha blivit medveten om på företaget. I fallet så hade konsumenten bett om att få ett totalpris för huset, och i priset skulle även montering vara inkluderat. Högsta domstolen konstaterade att ifall leveransavtalet inte inkluderade priset för montering så borde försäljaren av huset ha varit medveten om att det fanns en risk att konsumenten hade uppfattat saken annorlunda och därmed så var det upp till försäljaren att meddela köparen att montering inte var inkluderat.

Sammanfattning

Två viktiga regler när man tolkar avtal är dolusregeln och culparegeln. Dolusregelns innebörd är att om någon av avtalsparterna har varit medveten om att den andra parten hade en avvikande uppfattning om avtalsinnehållet men låtit bli att påpeka detta så är den som låtit bli att påpeka missuppfattningen inte mer skyddsvärd än vad denne hade varit om han eller hon hade delat motpartens uppfattning om avtalets innehåll. Så länge man inte reklamerar motpartens misstag när man känner till detta blir avtalet bindande. På samma sätt som om man hade varit av samma uppfattning som motparten. Culparegeln innebär att ifall en part borde ha insett motpartens uppfattning om avtalet så utgör denna uppfattning avtalsinnehåll. Om den förstnämnda inte reklamerar. Man gör en objektiv bedömning, till skillnad från dolusregeln där det görs en subjektiv tolkning av vad parten faktiskt insåg.

Är du och din motpart oense om tolkningen av avtalets innehåll? Kontakta Rättsakuten idag för rådgivning, vi kan hjälpa dig.

Fredrik Jörgensen

Fredrik Jörgensen

fredrik.jorgensen@rattsakuten.se
070-7756334

Kontakta Rättsakutens jurister!