Är du i en vårdnadstvist och tycker du att barnet inte får träffa båda föräldrarna? Då är det bra att känna till att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är något som får stor betydelse i vårdnadstvister. Läs nedan om vad umgängessabotage är och hur domstolar och myndigheter gör riskbedömningen.

Barnets bästa

Om en domstol eller en myndighet ska fatta beslut om vårdnad, boende eller umgänge så ska alltid barnets bästa vara avgörande.

Bestämmelserna i föräldrabalken ger ingen fullständig bild av vad som avses med barnets bästa, men två punkter lyfts fram som särskilt betydelsefulla. Det står att vid bedömningen av vad som är bäst för barnet så ska det fästas avseende särskilt till ”barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna”

Umgängessabotage och annat

Bestämmelsen i föräldrabalken innebär konkret att om inte tyngre skäl talar för något annat, så ska den förälder som kan antas bäst främja en nära och god relation mellan barnet och den andra föräldern få vårdnaden.

Ett begrepp som ofta är aktuellt i dessa sammanhang är umgängessabotage. Med umgängessabotage avses att boendeföräldern har hindrat umgänge mellan barnet och umgängesföräldern. Det kan ske på olika sätt, till exempel genom att boendeföräldern håller sig undan, så att umgängesföräldern inte kan få tag i honom eller henne, genom att boendeföräldern hittar på svepskäl som hindrar umgänget – såsom att barnet är sjukt eller att det finns någon aktivitet som barnet måste närvara vid – eller genom att boendeföräldern vägrar att lämna ifrån sig barnet.

Umgängessabotage är särskilt viktigt, dels eftersom det ofta är aktuellt i olika vårdnadstvister, dels genom att det särskilt nämns i förarbetena som en omständighet som ska tillmätas särskild betydelse. Men det finns naturligtvis annat som en förälder kan göra för att hindra en nära och god relation mellan barnet och den andra föräldern, till exempel genom att hindra att barnet bor hos den andra föräldern när boendet ska vara uppdelat.

Riskbedömning

Det är viktigt att komma ihåg att det är fråga om en riskbedömning, även om det inte uttryckligen framgår av lagtexten. Det som ska prövas är risken för att barnet i framtiden inte kan ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Det är framför allt två saker som får betydelse, nämligen dels föräldrarnas allmänna inställning till barnets relation med den andra föräldern, dels vad föräldrarna tidigare har gjort för att främja eller hindra barnets relation med den andra föräldern.

Om någon av föräldrarna har en allmänt negativ inställning och är mot att barnet umgås med den andra föräldern, så ska det – om inte tyngre skäl talar för något annat – som huvudregel innebära att den föräldern inte får vårdnaden.

Om någon av föräldrarna gjort sig skyldig till umgängessabotage, så ska det också – om inte tyngre skäl talar för något annat – som huvudregel innebära att den föräldern inte får vårdnaden

Ibland räcker det inte med att ha en allmänt positiv inställning. Ibland krävs det aktiva åtgärder för att främja en god relation med den andra föräldern. Det kan till exempel vara att genom olika praktiska arrangemang underlätta att barnet håller god kontakt med den andra föräldern.

Jag har flera gånger skrivit om tyngre vägande skäl. Domstolen ska naturligtvis i riskbedömningen beakta vilka motiv som finns till att den ena föräldern har en allmänt negativ inställning till umgänge eller till att den ena föräldern tidigare har hindrat umgänget.

Familjejurist Peter Dittmer

[email protected]
0760-35 75 95

Kontakta Rättsakutens jurister!